Ett minneskit som ser rätt ut på papperet kan ändå vägra starta, gå betydligt långsammare än utlovat eller inte passa i minnesplatsen alls. En kompatibilitetskontroll för RAM på ett minnesmärkes webbplats kan avgränsa sökandet, men den hjälper först när du vet exakt vilket moderkort du har, och moderkortstillverkarens egen specifikation har alltid sista ordet.
Gå igenom stegen i ordning: ta reda på vilket moderkort du har, läs dess minnesspecifikation, kontrollera processorn och planera sedan vilka platser som ska fyllas.
Ta reda på exakt moderkortsmodell och revision
I en Windows-dator kan du läsa av modellen utan att öppna datorlådan. Det räcker inte med en ungefärlig gissning, eftersom moderkort med nästan identiska namn kan ha olika minnesstöd.
- Tryck på Windows+R, skriv msinfo32 och tryck på Enter.
- Notera raderna Tillverkare av moderkort (BaseBoard Manufacturer) och Produkt för moderkort (BaseBoard Product) under Systemsammanfattning.
- Om raderna är tomma eller visar "To be filled by O.E.M." kan du köra ett gratis maskinvaruprogram som CPU-Z och öppna fliken Mainboard, eller läsa av modellen som är tryckt på själva moderkortet.
Medan datorlådan är öppen kan du leta efter ett revisionsnummer tryckt på kortet, till exempel "Rev 1.1". Tillverkare reviderar ibland ett moderkort under tiden det säljs, och supportsidorna kan skilja sig åt mellan revisionerna.
Färdigbyggda stationära datorer och bärbara datorer använder ofta moderkort som är gjorda för just den maskinen, så slå i stället upp datorns modellnummer på tillverkarens supportsida. Många tunna bärbara datorer har minnet fastlött på kortet, utan plats för uppgradering eller med bara en plats.
Läs minnesavsnittet i moderkortets specifikation
Sök efter den exakta modellen på moderkortstillverkarens webbplats och öppna både specifikationssidan och manualen. Minnesavsnittet besvarar de flesta frågor, så länge du läser varje rad:
- Minnestyp. Frågan DDR4 eller DDR5 avgörs av moderkortet. De två typerna har olika placering på skåran, så ett DDR5-minne går fysiskt inte att sätta i en DDR4-plats. Vissa moderkort såldes i båda versionerna under nästan samma namn, och skiljs åt bara av ett suffix som D4.
- Modulformat. Stationära datorer använder DIMM i full storlek, medan de flesta bärbara datorer och många minidatorer använder de kortare SO-DIMM.
- Platser och maximal kapacitet. Totalen delas mellan platserna, så om du delar den med antalet platser får du en grov övre gräns per minnesmodul. Kontrollera specifikationen och supportlistan för eventuell uppgiven gräns per modul.
- Hastigheter. Hastigheter märkta OC garanteras inte och kräver att en överklockningsprofil aktiveras i BIOS.
- ECC och registrerat minne. Servervminne märkt RDIMM eller registered fungerar inte i de flesta moderkort för konsumenter.
Öppna sedan minnets supportlista, som ofta kallas QVL (qualified vendor list). Den anger vilka specifika kit som moderkortstillverkaren har testat. Ett kit som saknas i listan kan fungera bra, eftersom listan visar vad som har testats och inte allt som fungerar, men ett listat kit är det säkrare valet när du tänker fylla alla platser eller köra höga hastigheter. Större minnesmoduler har ibland krävt en BIOS-uppdatering innan moderkortet kände igen dem, och supportsidan anger när det gäller.
Låt processorn sätta den verkliga hastighetsgränsen
Minneskontrollern sitter inuti processorn, så det är processorn som begränsar vad moderkortet kan leverera. Slå upp din processor på tillverkarens specifikationssida och notera vilken minnestyp och maximal hastighet den officiellt stöder.
När moderkortet anger en högre hastighet än processorn beror den extra hastigheten på en XMP-profil (Intel-system) eller, på AMD Ryzen-moderkort med DDR5, en EXPO-profil. Äldre AMD-moderkort läser in XMP-profiler under namn som DOCP eller A-XMP. Den beror också på hur väl just din processor klarar det. Det fungerar ofta, men se det som en bonus och inte som ett löfte.
Hastigheten som står på kitets förpackning gäller oftast först när du har aktiverat den profilen. Direkt ur kartongen startar de flesta minnen med en försiktig standardhastighet. Att fylla alla fyra platser tenderar också att sänka den hastighet som systemet klarar, särskilt med DDR5, och många manualer anger lägre hastigheter som stöds för fyra moduler än för två.
Fyll de platser som manualen anger för dual channel
De flesta moderkort för stationära konsumentdatorer har två minneskanaler, och när du kör RAM i dual channel får processorn två vägar till minnet i stället för en. Det spelar störst roll för integrerad grafik och minneskrävande arbete. Med två moduler på ett moderkort med fyra platser anger manualen oftast den andra och fjärde platsen från processorn, ofta märkta A2 och B2, men kontrollera tabellen för bestyckning i din manual.
Köp allt minne som ett matchat kit. Moduler från olika kit, även av samma modell köpta med några månaders mellanrum, kan ha olika minneskretsar, vilket kan hindra systemet från att starta eller tvinga ner det till de långsammaste gemensamma inställningarna.
Tryck ned varje modul i minnesplatsen på moderkortet tills spärren klickar igen. Vissa moderkort har spärr bara i ena änden, så kontrollera att båda ändarna sitter jämnt.
Bekräfta det nya minnet efter första starten
Den första starten efter ett minnesbyte kan ta märkbart längre tid medan moderkortet tränar de nya modulerna, med svart skärm i en minut eller mer i många DDR5-system. Låt det bli klart i stället för att bryta strömmen.
Gå in i BIOS, bekräfta att hela kapaciteten visas och aktivera sedan XMP eller EXPO om du vill ha kitets angivna hastighet. I Windows öppnar du Aktivitetshanteraren, går till Prestanda och väljer Minne för en snabb kontroll av RAM-hastigheten: där visas hastighet, total kapacitet och hur många platser som används.
På fliken Memory i CPU-Z visas DRAM Frequency som hälften av det angivna värdet, eftersom DDR-minne överför data två gånger per klockcykel, så 3 000 MHz där motsvarar ett DDR5-6000-kit. Om systemet kraschar efter att du har aktiverat en profil kan du sänka hastigheten ett steg eller uppdatera BIOS innan du skyller på minnet.
Behåll dina gamla moduler tills det nya kitet har klarat ett fullständigt minnestest, till exempel Windows minnesdiagnostik, så att du har en fungerande reserv om något visar sig vara felaktigt.